Adress
Tyska Ambassaden
Skarpögatan 9
115 27 Stockholm
Tyska Ambassaden
Aus goethe.de
Sedan 2012 befinner sig Tysklands ambassad återigen i den renoverade ambassadbyggnaden på Skarpögatan 9 som har fått en högre säkerhetsnivå. Där har den haft sitt säte sedan 1960, med undantag för renoveringstiden (2007 till 2010). Ambassaden främjar relationerna mellan Tyskland och Sverige och är en kontaktpunkt för tyskar som bor i Sverige.
Den 24 april 1975 utsattes byggnaden för en väpnad ockupation av sex terrorister från västtyska RAF (Röda armé-fraktion). Enligt kriminologen Leif GW Persson utgör händelsen en av de största rättsskandalerna i modern svensk historia. I sin kriminalroman ”En annan tid, ett annat liv” från 2003 kopplar Persson skickligt samman verklighet och fiktion och presenterar fakta och bakgrundshistorik. Under namnet ”Kommando Holger Meins” gick sex tyska RAF-terrorister sent på eftermiddagen in på ambassaden och tog tolv personer som gisslan. De krävde att tjugosex RAF-fångar i Tyskland skulle släppas fria, däribland Andreas Baader, Ulrike Meinhof, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe.
Polisledningen i Stockholm räknade med ett relativt harmlöst förlopp – som vid bankrånet vid Norrmalmstorg några år tidigare (vilket gav namn åt begreppet ”Stockholmssyndromet”, det vill säga när gisslan tar förövarens parti mot polisen). Men de underskattade de tyska terroristernas kallblodighet. Sedan kraven hade avvisats av den tyska regeringen under Helmut Schmidts ledning sköt de inom loppet av några timmar ihjäl militärattachén Andreas von Mirbach och handelsattachén Heinz Hillegaart. Vid midnatt fick gisslandramat ett oväntat slut när en amatörmässigt utplacerad sprängladdning exploderade. Alla personerna i gisslan och samtliga terrorister fick brännskador. Mot läkares inrådan satte de svenska myndigheterna de delvis mycket svårt skadade tyska terroristerna på ett flyg till Tyskland – och terroristerna Ulrich Wessel och Siegfried Hausner överlevde inte sina skador. Det gjordes aldrig någon utredning från svenskt håll och de svenska medhjälparna till dådet greps aldrig. Myndigheternas agerande godkändes dock av den svenska allmänheten. Persson beskriver polemiskt stämningen som rådde: „Mycket osvenskt och samtidigt typiskt tyskt att pracka på sina fredliga grannar sina egna problem på det där viset.”
